Det har gått en tid sen jag och Johan genomförde Ångaloppet 2015. det var den 9 augusti som vi stod på startlinjen på detta fantastiska lopp.
I år stod vi där med lite press på oss. Vi hade en bra placering att försvara från förra året. Våra planer hade även varit att förbättra den där 19:e platsen från förra året. Men en ändring i reglerna där draglina inte längre skulle vara tillåtet fick oss att backa med målet att förbättra oss placeringsmässigt. För mig kändes det tråkigt att inte få ha tillgång till draglinan, speciellt i vattnet där Johan är oerhört mycket starkare och kan ge oss mycket. Även att vi håller ihop i vattnet och kommer upp relativt samtidigt på samma plats är stora fördelar. Men nu skulle det inte bli så. Bara att acceptera
Morgonen hade börjat som vanliga morgnar när det står prestation på schemat. Havregrynsgröt med en rejäl klick smör och grädde på. Och 3 ägg. Alltid 3 ägg. Svängde sedan förbi och hämtade upp Johan. Jag hade plockat med mig varsin flaska rödbetsjuice också, 5 dl i var. Så det var vårt stora nöje under resan mot Ånga gård, att få i oss denna fantastiska dryck.
I Stockholm plockade vi upp två vänner till Johan, Hjalle och Erik som även dem skulle göra Ångaloppet.
Vi var på plats i mycket god tid, vädret var fantastiskt och havstemperaturen låg kring 17 grader. Lits småkyligt. Johan och jag hade genomfört Memira Swim and Run två dagar tidigare och det var nog liknande temperatur i vattnet då. Då simmade vi i bar överkropp, jag hade frusit och så även Johan en del (han plockade detta till trots hem andra platsen). Vi beslöt oss för att använda neopren-linnen till denna tävling trots värmen i luften.
Uppvärmning gick tungt. Mina ben var inte speciellt rappa. Men tog en lång och lugn uppvärmning. Började fokusera tankarna på att det skulle bli en kamp, fanns även en ganska stor osäkerhet kring min simning som hade varit urusel på tävlingen två dagar innan. Jag hade till och med fått bröstsimma stora delar där. Skulle vara jättedåligt om jag inte lyckades hålla ihop det denna dag. Försökte ändå tänka positivt.
Vi tog plats i startfållan. Startgrupp 2, vi skulle starta 5 minuter efter startgrupp 0 och 1 som startade gemensamt. Vi kom överens om att vi skulle starta hårt (i vanlig ordning) för att vara först in i de smala skogspartierna. Jag kände egentligen inte alls för att starta hårt men det var ett måste. När starten gick och var vi ut som andra eller tredje lag i första kurvan. Vi låg där några hundra meter och kände efter lite sen beslöt vi oss för att gå om att ta täten i vår grupp. Det var bra, det var ett lag som lyckades hänga fast vid oss någorlunda. Men jag kände att det kostade ganska mycket för mig. Men vi bet ihop. Efter 10 – 15 minuter när vi går in i rejäl brötig skog når vi första damlag som startat i grupp 0 eller 1. Sen springer vi om lag efter lag, både herr-, mix- och dam- lag. Det känns bra att springa om, men samtidigt kostar det på oss att springa om i eländig terräng. Det är också tillfredsställande att veta att vi ligger 5 minuter före alla lag vi springer om. När vi kommer ut på grusvägssträckan drar vi ned på tempot något, men vi tar ändå lag. Samtdigt löper det lag som låg bakom oss från vår startgrupp om oss, det känns lite surt. Men tävlingen är lång tänker jag. Jag känner i mina ben att vi har gått hårt, samtidigt tänker jag då på hur Johan måste känna, men jag vet också att han kommer få vila en del när vi når vattnet. Vi fortsätter pressa på, vi försöker ta det lugnare där det är lättlöpt samtidigt som vi gör riktigt bra tid i terrängen. Det är rejält varmt i våra linne också, svarta neopren-linnen. Men jag njuter ändå en del av det. Är dock lite oroad över vätskebalansen. Efter drygt 25 minuter når vi som 18:e snabbaste lag Trulldalen där det är vätska.
Sen blir det dags för vattnet. 250 meters insjö-simning ska avverkas i den första sträckan av 23. Jag har en oerhört snabb andning strax innan och försöker få ned den. Ner i det ljumma vattnet, det är fantastiskt skönt att få svalka sig. Börjar ta mina crawltag. Det känns ok. En hel del lag i vattnet runt omkring. Jag får andas i tvåtakt-andning, vilket kanske inte är optimalt men det får bli så. Känns som jag är i vattnet i en evighet innan Johan ger mig en hjälpande hand på andra sidan. Han sa ändå att jag gjort det bra, skönt. Sen följer ytterliggare två insjösimningar innan det blir längre löpning igen.
Det är här mitt stora lidande börjar. Johan kan återhämta en del i vattnet och ta det ganska lugnt. Så fort jag kommer upp ur vattnet är det full fart framåt igen. Mina löparben går inte att känna igen. När vi ska upp för högsta punkten i loppet får jag be Johan att lugna sig. Jag drar mig där och då till minnes att förra året hade jag varit först här och haft drag i linan bak till Johan som slet sig upp för stigningen. Nu var det ombytta roller. Minst sagt.
Upp på toppen. Jag tar några sekunder för att reflektera över hur vackert det är innan jag fokuserar på lidandet igen. Johan är riktigt stark men jag biter i och kan ta lite tät emellanåt också. Vi går fortfarande om lag ända fram till vi varvar på Ånga gård som 24:e lag. Där tar vi även snabbt dricka och energi. Välbehövligt.
Ut från Ånga har vi sällskap med bästa damlag. Det känns toppen och jag börjar förstå att vi gör det riktigt bra och att vi bör ligga på ungefär samma nivå som förra året. Det ger energi. Vi pratar lite med damerna och säger att tvåorna ligger en bit bakom.
Vi går i vattnet igen. En ganska lång första simning på havsvarvet. Något lag som kommer om oss i vattnet. Johan är som vanligt som en säl i vattnet. Han kan ligga och dra lite ryggsim men ändå hålla jämn fart med mig. Skönt att se honom där ibland i alla fall. Sen är det skönt att han alltid är före mig upp så han kan ge mig en hjälpande hand på hala klippor så vi är snabbt iväg igen. Mycket bra. På havsvarvet är det korta sträckor, både simning och löpning men jag tror vi simmar mer än vad vi löper här, åtminstone tidsmässigt och det gynnar inte oss som lag då vi har en sämre simmare. Vi hamnar tillslut i något slags ingenmansland där vi endast har kontakt med ett fåtal lag framför oss, men inga bakom. Det här också den absolut vackraste delen av banan, riktigt vacker skärgård och det är fantastiskt att ta sig mellan öarna och över öarna på detta vi.
Inför sista simningen ser vi lag ligga före oss i vattnet. Det känns bra för vi vet att vi kommer springa om dem på land, efter sista simningen är det kanske 3 kilometer kvar in till målet på Ånga. Jag tycker jag gör helt fantastiska simningar på slutet, jag simmar avslappnat och snabbt (tycker jag). Jag kan även andas i tretakt, det kanske berodde på att det inte gick så himla fort, men känslan var bra. Jag var såklart rejält sliten i axlar och underarmar kände jag. Men hade krafter kvar till avslutande löpningen.
Väl uppe efter den sista simningen kändes nästan som jag hade gått i mål. Jag var så himla glad över att simningen var klar. Riktigt skönt och nu skulle vi bara nöta ned dem tre lag som var framför oss. Det gick ganska fort att nå ikapp ett mixlag där ena halvan hade rejäla bekymmer med andningen, lät som en rejäl astma andning med trånga luftvägar. Men viljan att kämpa var det inget fel på.
Avslutande löpningen är ganska tuff terräng och jag tror vi tog ett lag till. Sen hade vi rygg på ett herrlag som vi låg bakom och avvaktade på en stund. Tänkte att dem kommer vi ta men vi måste samla oss lite så vi inte blir slagna i en spurt. Innan den smala kotunneln gick vi om dem och efteråt kastade jag oroliga blickar bakåt att dem skulle komma. Johan var lugn och sa att dem kommer inte och det gjorde dem inte. Vi tog oss i mål med besked på 2 timmar 44 minuter och 36 sekunder. Det gav en 22 plats. Tidsmässigt var det dock en förbättring med cirka två minuter från året innan vilket var mycket bra. Se resultat här.
Ett fantastiskt lopp och jag kan inte nog sluta att rekommendera detta lopp för alla. Det är en fin resa som Ångaloppet bjuder på. Tack! Vi ses nästa år.
/Joakim Nyström
Joakim Nyström Multisport 