Då var det dags för årets första riktiga tävling. Rock the Trail. Arrangerad av Uppsala Multisport. 5 sträckor, löpning – MTB – löpning – MTB – löpning och hinderbana. Allt orientering. Det var väl just det som oroade mig lite också, orienteringen, och det skulle visa sig finnas skäl för den oron.
Ganska blåsigt och mulet när starten gick, så det var skönt att komma iväg från Ärentuna IP. Ett bra startfält med Daniel Hansson och Sonny Pettersson och andra mycket duktiga multisportare och orienterare. Jag kände att min uppvärmning hade varit lite knaper för att löpa hårt direkt.
Jag började omedelbart att ta ett eget vägval som de övriga inte gjorde, skilde dock inte så mycket i tid till första kontrollen. Men jag hade valde nog en tuffare sträcka dit. Kontroll 2 gick också bra. Sen började jag tappa på täten, benen var inte med mig ordentligt idag. Så när jag väl inte hade någon bra rygg så började de stora orienteringsbekymren. Jag blir stressad och tittar inte ordentligt på kartan och jämför inte med verkligheten på ett korrekt sätt. Jag hade här ändå ett val vilket jag hade redan från början. Att gå med täten och inte vika av för att gå egna vägar. Det hade varit det bästa rent taktiskt för en som är riktigt dålig på att orientera. Det gjorde jag inte. Jag valde min egen väg och då gick det som det gick. Jag plockade ändå kontroll efter kontroll, men det tog tid. Vid kontroll 10 kunde en slackline väljas över ett vattendrag då skulle vägen bli något kortare. Jag hade bestämt mig innan för att inte göra det. Det var dessutom personer på den när jag väl kom dit så jag struntade i den som jag hade tänkt från början. Vid växlingen ut till MTB så låg jag cirka 10 minuter efter. 10 minuter. Växlingen gick bra, här skulle löparskor med för nästa växling skulle ske på annan plats. Jag fäste skorna i snoddarna utan på ryggsäcken, detta hade jag övat på. Det var ett misstag.
Fick leta lite efter första MTB kontrollen. När jag sedan kom till kontroll nummer 2, då kände jag på ryggsäcken och insåg att jag tappat ena löparskon. Perfekt. Det var bara att vända om exakt samma väg som jag kommit och med tanke på att jag alltid tar närmsta och enklaste vägen mellan kontrollerna så var det enkelt. Hittade i alla fall på skon efter någon kilometer. Nedslagen. Vilket nybörjarmisstag. Nu körde jag ned skorna i ryggsäcken, stängde med dragkedjan. Uppgiven fortsatte jag mot nästa kontroll. Följande kontroller var ganska lätta även för mig och det kändes skönt. Men jag grämde mig oerhört.
Växling till löpning i ett grustag. Både skorna på. Under den här sträckan letade jag efter en kontroll i en evighet kändes det som. Jag blev ivrig och ville ta igen lite från mina misstag. Jag slarvade och ännu mer tid gick. Dessutom hade jag ingen vätska eller energi med mig då jag tänkte att det skulle gå fort, för den var ändå ganska kort. Men det gick inte fort. Men jag kämpade på. Tempot hade också sjunkit efter incidenten med skon då jag var något uppgiven. Jag tog ett omtag och tittade på kartan ordentligt istället för att virra runt. Hittade då kontrollen tämligen enkelt. Massor med tid hade gått. Med trött huvud och även ben växlade jag åter till MTB i grustaget, tryckte i mig Gott & Blandat samt Ahlgrens Bilar som fanns vid växling. Hällde även i mig vätska. Gav mig sedan iväg. Men hjärnan fattade inte var jag skulle. Jag tittade på kartan, jag tittade på kompassen, jag tittade på en kraftledning. Men det kopplade inte. Det tog flera minuters stirrande innan det släppte. Tror det var att jag var ganska låg som hjärnan inte fattade. Stämmer inte kartan med verkligehten, tro på verkligheten. Sen kunde jag i alla fall börja ta kontrollerna och det gick bra. Många kontroller var samma som på första löpsträckan. Tacksamt.
Kom in till sista växling. Väldigt sent. Trodde inte jag skulle få gå på sista löpsträckan med hinderbanan. Men det fick jag. Hinderbanan var som en egen sträcka, med tidtagning för snabbaste tiden. Jag slog till med delad snabbaste tid. 65 sekunder. Se film nedan.
Gick sen i mål 2 timmar och 12 minuter efter segraren Daniel Hansson. 4 timmar och 30 minuter hade jag spenderat på banan. 50,8 kilometer hade jag avverkat. Behöver väl knappast att jag var sist. Inte lite sist utan helt utklassad sist, till och med av den som var näst sist. Resultat finns här.
Det finns inget som prövar en som tävling. En tävling är oförlåtlig och varenda misstag straffar dig. Om det är så leta efter en kontroll eller en tappad sko. Det positiva var att jag fick ett långt träningspass, jag fick träna på orientera under tävlingsförhållanden. Ensam. Sen att jag ändå drog till med en delad första tid på hinderbanan, efter så mycket tid i benen, det var bra.
En måste gå sin egen väg ibland, göra sina egna misstag och ibland tappa en skon. Då får en helt enkelt vända om, tänka om och fortsätta slita med vetskapen om att lycka och framgång kommer. Lite som livet i övrigt.
Jag fick frågan när jag pratade om min besvikelse efter tävlingen om jag inte hade tyckt att det var roligt. Svaret, ja, jag tyckte det var roligt. Trots allt detta. Det var en vacker bana, det var kul cykling och jag fick utmana mig själv. Absolut det var roligt.
Tack Uppsala Multisport för en väl arrangerad tävling.
Joakim Nyström
Joakim Nyström Multisport 