men under den första delen, paddling 15 km, fick jag inse mina begränsningar och tidigt förstod jag att det mer skulle handla om att klara av paddlingen än att komma fort till växling. Vädret var ändå på min sida och jag hade tur att det inte blåste mer. Efter att kommit iväg från stranden efter en masstart från land med stora delar av den svenska multisporteliten var jag så spänd att jag inte alls fick igång något naturligt rörelsemönster. Jag kunde knappt röra mina ben och mina tankar gick bara ”ramlar du i är tävlingen över” och ”en paddel i vattnet hela tiden” detta gjorde mig inte mindre spänd. Hamnade ganska snabbt väldigt långt ned i startfältet. Dock klarades varv ett av två av utan några missöden. Dock gick det sakta.

Under varv två kunde jag slappna av lite mer. Det var upplyftande att se pappa på flertalet ställen längs banan. När jag tänker negativa tankar försöker jag bryta det med tänka på personer som ger mig positiv energi och det fungerar många gånger. Mot slutet av paddlingen kom Johan och gled upp jämsides med mig. Det kändes bra att se honom och att han gjorde väl, han var upp strax före mig ur vattnet.

Väl vid upptaget var jag lättad över att paddlingen var över. Gjorde en ok växling till cykling. Det var så skönt att komma iväg. Jag och Johan gick i princip ut samtidigt på cyklingen. Det var 42 km cykling som väntade på mestadels grusväg varvat med en del stig och tekniska partier. Från första tramptaget kände jag mig riktigt stark. Tror Tobias på Melins Cykel och Sport gjorde underverk med min cykel. Eller så var det en veckas fokus på att göra cykelben som gjort resultat. Vem vet.

Cyklade ensam ett tag och kom in på en terrängbana för motorfordon med en del ”vattenpölar”. Närmade mig en ganska lång ”pöl” och tänkte att jag mosar på genom den och tryckte på pedalerna. Cykeln försvann under vattnet i pölen och jag var nära att falla över styret när det tog stopp. Kändes som jag var med i Gotland Grand National ett tag. Fattade mig snabbt och trampade på igen.
Tryckte på i de lättcyklade partierna och kom efter ett tag ikapp nummer 56, Marika Wagner från Team Peak Performance. Vi följdes åt större delen av cyklingen. Vi kunde växeldra och hjälpa varandra att hålla tempo. Detta var mycket betydelsefullt för mig och jag kände att jag nu var med och tävlade igen på det sättet jag vill vara.
Jag hade bra kraft igenom hela cyklingen och jag presterade för mig bra tider på den delen, blev ganska överraskad av mig själv där.
Växlingen från cykling till löpning gick dåligt. Jag höll på och käbblade med vätskepåsen onödigt länge och Anders Jansson, klubbkompis från Uppsala Multisport, tog in en minut på mig på den växlingen och han gick ut strax bakom mig på löpningen. Jag vet att Anders är en stark löpare och tänkte omgående att han skulle gå om mig. Jag kände mig ganska klen i benen inledningsvis på löpningen. Det var två varv om 7-8 km som skulle avverkas med en del hinder längs vägen. Efter någon kilometer kom Anders upp jämsides och det kändes ändå bra, gav lite styrka att springa ihop. Jag kände att jag hade för mycket energi och för mycket vatten med mig på löpningen. Det störde lite. Något annat som började störa var att jag blev kissnödig och jag kunde inte sluta tänka på det. Förmodligen all rödbetsjuice som tog ut sin rätt.

Första hindret var ett vattendrag som skulle passeras antingen simmandes eller krypandes ovanför vattnet på ett rep. Jag valde simmandes eller vadandes. Pappa sa åt mig att hålla vänster där det skulle vara grundast, jag tyckte jag gick långt till vänster men på bilderna är jag verkligen inte långt till vänster. Det gick i alla fall bra. Sedan var det några hinder till bland annat klättring över ett högt hinder där jag och Anders låg exakt sida vid sida. Sedan kom vi till en vägg med ett rep som skulle forceras. Där valde jag ett alternativ vilket innebar en längre löpning för att runda ett träd och tillbaka igen. Jag kunde inte se mig själv klara det hindret utan att ha skadat mig själv. Anders valde också trädvägen. Vi hängde ihop ett tag men jag kände att Anders var något starkare än mig, det kände jag direkt när han kom upp jämsides. Jag började strax innan varvning tappa meter och meter på honom samtidigt som kissnödigheten tilltog. Jag fick tillslut stanna och åtgärda det, men sen gick det lättare. Anders hade försvunnit bort men jag kunde skönja honom emellanåt. Andra varvet blev en mental kamp mot trötta ben. Kände längtan efter att komma ned i vattendraget som skulle passeras, vattnet var mycket svalkande. Efter alla hinder passerats och bara löpning återstod ökade jag farten något och gick om två tävlande strax innan mål och jag hade en känsla av att Anders ryggtavla kom något närmare. Jag gick i mål efter 4 timmar och 42 minuter och 31 sekunder på en 22:a plats. Jag antar att resultat även kommer komma upp här så småningom.

Jag är missnöjd med paddlingen men det handlar om att jag måste göra paddlingen till en mer naturlig del av mig. Precis som att cykla eller springa. Det ska inte vara någon skillnad att sätta sig i en surfski. Nu är det skillnad. Det är något jag ska jobba med i sommar. I övrigt presterade jag som jag hade förväntat att jag skulle och jag är nöjd med min cykling.
Stort tack till arrangörerna för en mycket fin tävling. Otroligt väl ordnat och jag ser fram emot att återkomma nästa år. Tack.
Nästa tävling är nu till helgen. 24 timmars Adventure Race med Uppsala multisport. Vi ska ned till Växjö för ”The Beast of Sweden”. Avresa på torsdag och start på fredag kl.12.00.
Joakim Nyström